kärlek

Varför blir det alltid samma sak?
Man träffar en kille, han är trevlig, rolig & söt
Allt är nervöst och pirrigt i början och man tänker " Det här är sån en kille som jag kan få känslor för", men...
Det där jävla "men" asså, klart som fan att nåt inte går rätt.
Tänker inte låta det hända igen, välj nu säger jag bara!
Antingen känner den andra samma som en själv eller inte, det är inte rättvist att vela mellan båda alternativen.
Jag vill inte ha nån som inte vill ha mig, det är meningslöst.
Har varit med om sånt en gång för mycket nu alltså.
Vill inte bli kär i nån som inte är redo för kärleken.

Jag tänker inte vara flickan med det krossade hjärtat i slutändan.